Kliande ögon och en kropp som gelé...

...det måste vara någon sorts pollenchock som har mig i sitt grepp. Massa måsten, men det känns som jag vart i koma och rört mig i ultrarapid hela dagen, så kvällen har jag helt enkelt tillbringat i soffan med ett par timmars pratande i telefon - en av mina favorithobbies! =)
Det lär ju gå över om ett par dagar... Känner mig hopplöst slö jämfört med dig Sofie, efter att ha läst din blogg. Kan det vara Fitline som är skillnaden?!

Man märker ju att superpedagogen stannar kvar hemma i sängen sådana här dagar... Det tar inte många minuter på jobbet innan det känns som om blodsockret befinner sig nere vid fotknölarna och kortisolhalten närmar sig öronen...
Jag behöver väl inte berätta hur fantastiskt (not!) mitt tålamod var på eftermiddagen?! Det räcker nog att jag säger att jag är glad att jag inte har en söt och omtänksam sambo väntandes på mig här hemma, för då hade jag nog varit tvungen att tycka ganska synd om honom idag. Hade han gett mig en gullig kram när jag kom hem, är jag ganska säker på att jag hade slått undan armarna och skrikit: "Rör mig inte! Kom inte i närheten av mig! Om du kommer närmare än en meter så skriker jag!!!!!" Och blotta tanken på att någon här hemma skulle säga: "Marie" hade ju lätt kunnat resultera i en rak höger...
Fast det är klart...nu har jag fått stänga av en stund och bara ta det lugnt, så nu är jag faktiskt riktigt glad och snäll och söt igen! ;)

Och just det... Jag var ju på Arena igår kväll och hejade fram Elfsborg till seger! 2-0 mot IFK, bara det borde ju gjort att jag skuttade runt idag! :)