HJÄLP!
Jag är ingen stark person. Jag är en svag person. En MYCKET svag person.
Jag har visst dålig karaktär när det finns något sött inom räckhåll... =)
måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
VÅGA KNACKA PÅ!
Hela tiden träffar man nya personer. Man släpper in dem i sitt liv. En del kommer in för att stanna för alltid, en del är bara där på tillfälligt besök. Oavsett vilket, så har de alla något att lära en. Det gäller bara att vara öppen och våga se vad det är dom tillför en.
När jag släpper någon vidare, ut ur mitt liv, vidare i världen, känner jag alltid ett litet vemod och en tomhet. Det finns så mycket som påminner om den personen, så många små saker som händer en som man vet att just han/hon skulle förstått eller tyckt var roligt, man skulle vilja säga det nästa gång man ses, men så inser man att den personen inte finns där längre. Det var bara en gäst i ens liv. Ibland är det till och med de där gästerna som bara stannade en kort stund som gjorde störst intryck. Man saknar dem fast man knappt vet om man har någon rätt till det, man kände dem ju knappt. På samma gång som det kan kännas lite sorgligt, så känner jag ändå en enorm glädje över alla personer och personligheter jag fått tillfälle att bjuda in i mitt liv och själv vara gäst hos.
Kanske kommer våra vägar att mötas igen någongång i framtiden, kanske inte... Oavsett vilket så väljer jag att känna tacksamhet för alla de olika personer jag fått sänt på min väg genom livet. För all den glädje de gett mig och för allt det dom lärt mig.
Kraaam på er alla jag känt, känner eller kommer att lära känna! :)
Hela tiden träffar man nya personer. Man släpper in dem i sitt liv. En del kommer in för att stanna för alltid, en del är bara där på tillfälligt besök. Oavsett vilket, så har de alla något att lära en. Det gäller bara att vara öppen och våga se vad det är dom tillför en.
När jag släpper någon vidare, ut ur mitt liv, vidare i världen, känner jag alltid ett litet vemod och en tomhet. Det finns så mycket som påminner om den personen, så många små saker som händer en som man vet att just han/hon skulle förstått eller tyckt var roligt, man skulle vilja säga det nästa gång man ses, men så inser man att den personen inte finns där längre. Det var bara en gäst i ens liv. Ibland är det till och med de där gästerna som bara stannade en kort stund som gjorde störst intryck. Man saknar dem fast man knappt vet om man har någon rätt till det, man kände dem ju knappt. På samma gång som det kan kännas lite sorgligt, så känner jag ändå en enorm glädje över alla personer och personligheter jag fått tillfälle att bjuda in i mitt liv och själv vara gäst hos.
Kanske kommer våra vägar att mötas igen någongång i framtiden, kanske inte... Oavsett vilket så väljer jag att känna tacksamhet för alla de olika personer jag fått sänt på min väg genom livet. För all den glädje de gett mig och för allt det dom lärt mig.
Kraaam på er alla jag känt, känner eller kommer att lära känna! :)
> fredag 28 augusti 2009
BORTSPRUNGET: KÄLLARFÖRRÅD
Att min hyresvärd inte är så serviceminded är ju inte någon nyhet precis. Första gången jag såg honom blev jag faktiskt till och med lite rädd. Där satt han på sitt kontor och såg exakt ut som den inre bild jag gjort upp av Kwådd, mannen under trappan i Marie Hermanssons bok med samma namn. Denne lille figur som jag i flera veckor var rädd för skulle existera i verkligheten. Liten, med svart spretigt ovårdat hår och skägg i hela ansiktet och med ett par lika svarta plirande ögon som tittade ondskefullt på en. Där satt han alltså mitt framför mig. "Honom har jag fått för att träna på", tänkte jag i bästa Kay Pollak-anda och innan jag lämnade hans kontor hade jag i alla fall fått honom att le. När han veckan senare kom hem för att göra en ny besiktning av lägenheten kunde jag inte låta bli att bjuda honom på kaffe i Stinkymuggen... Hehehehee...
Jag har i alla fall kommit på att bästa strategin för att få något gjort är att vara överdrivet trevlig, inte ringa för ofta och tjata, utan lugnt och snällt påminna då och då och ha en massa tålamod. Häromdagen pratade jag med honom och påminde honom då bland annat om att jag fortfarande önskade tillgång till det källarförråd som jag enligt hyreskontraktet ska ha. Detta resulterade i att jag idag hittade en lapp i mitt brevinkast som gått ut till samtliga boende i mitt hus. Säga vad man vill om karln, men man kan ju inte annat än att le åt hans formuleringar...
Beträffande källarförråden
Till varje lägenhet hör ett källarförråd. Det saknas ett förråd till en lägenhet varför någon hyresgäst har tagit två förråd. Denna hyresgäst vill ha sitt förråd varför den som tagit två förråd får återlämna ett.
Hälsningar
HBA/Fastighets AB Micrometern
Hihihihi... Sött! =)
Att min hyresvärd inte är så serviceminded är ju inte någon nyhet precis. Första gången jag såg honom blev jag faktiskt till och med lite rädd. Där satt han på sitt kontor och såg exakt ut som den inre bild jag gjort upp av Kwådd, mannen under trappan i Marie Hermanssons bok med samma namn. Denne lille figur som jag i flera veckor var rädd för skulle existera i verkligheten. Liten, med svart spretigt ovårdat hår och skägg i hela ansiktet och med ett par lika svarta plirande ögon som tittade ondskefullt på en. Där satt han alltså mitt framför mig. "Honom har jag fått för att träna på", tänkte jag i bästa Kay Pollak-anda och innan jag lämnade hans kontor hade jag i alla fall fått honom att le. När han veckan senare kom hem för att göra en ny besiktning av lägenheten kunde jag inte låta bli att bjuda honom på kaffe i Stinkymuggen... Hehehehee...
Jag har i alla fall kommit på att bästa strategin för att få något gjort är att vara överdrivet trevlig, inte ringa för ofta och tjata, utan lugnt och snällt påminna då och då och ha en massa tålamod. Häromdagen pratade jag med honom och påminde honom då bland annat om att jag fortfarande önskade tillgång till det källarförråd som jag enligt hyreskontraktet ska ha. Detta resulterade i att jag idag hittade en lapp i mitt brevinkast som gått ut till samtliga boende i mitt hus. Säga vad man vill om karln, men man kan ju inte annat än att le åt hans formuleringar...Beträffande källarförråden
Till varje lägenhet hör ett källarförråd. Det saknas ett förråd till en lägenhet varför någon hyresgäst har tagit två förråd. Denna hyresgäst vill ha sitt förråd varför den som tagit två förråd får återlämna ett.
Hälsningar
HBA/Fastighets AB Micrometern
Hihihihi... Sött! =)
torsdag 27 augusti 2009
ÄNTLIGEN...
...har jag spotify! Tack Henke för inviten! :)
Men det gick så himla snabbt o smidigt, brukar ju inte vara så när det är JAG som gör saker, så jag känner mig lite som Ross o Joey (eller var det Chandler?) när de plötsligt lyckades få in gratis "betalTV för vuxna män". Vågar knappt stänga av datorn, för tänk om det inte finns kvar där imorgon... ;)
...har jag spotify! Tack Henke för inviten! :)
Men det gick så himla snabbt o smidigt, brukar ju inte vara så när det är JAG som gör saker, så jag känner mig lite som Ross o Joey (eller var det Chandler?) när de plötsligt lyckades få in gratis "betalTV för vuxna män". Vågar knappt stänga av datorn, för tänk om det inte finns kvar där imorgon... ;)
onsdag 26 augusti 2009
söndag 23 augusti 2009
TRÖTT-TRÖTTARE-TRÖTTAST-MARIE
Nej, Sofie och Anna, jag smygäter inte fitline... Måste vara därför energin jag haft så himla gott om helt plötsligt bara runnit ur mig. Den här helgen har jag sovit o sovit o fikat m en kompis o sovit o sovit o suttit i soffan en stund o sovit o sovit o läst en bok o sovit o sovit...
Allt jag borde ha gjort, har jag helt enkelt inte orkat med.
Hobbyhypokondriker som jag är, så tror jag ju självklart att jag måste lida av en sjuklig trötthet och att det är något som är fel, vilket givetvis spätts på av att farbror doktorn bad mig gå och ta om ett blodprov som inte var helt bra nu i veckan. Men jag har ju en hel del kloka vänner runtomkring mig och dom säger helt sonika, utan snälla omskrivningar, att det beror på min ålder...
Att jag är gammal...och behöver sova...mer än 5-6 timmar per natt...och definitivt mer än 3 timmar per natt på helgen...och att jag inte bara kan flänga runt och vara med på allt som händer jämt...
...hm...kanske är det så...kanske kan man inte leva som om man vore 25, fastän man inte känner sig en dag äldre, kanske är det så här trött man ska vara när man är 33...
Inte vet jag, men så kan det ju inte bara få vara, så trist. Nej, nu får jag rycka upp mig och sätta lite fart igen! Här blir det inga barn gjorda, som min kära mormor brukade säga. :)
Nej, Sofie och Anna, jag smygäter inte fitline... Måste vara därför energin jag haft så himla gott om helt plötsligt bara runnit ur mig. Den här helgen har jag sovit o sovit o fikat m en kompis o sovit o sovit o suttit i soffan en stund o sovit o sovit o läst en bok o sovit o sovit...
Allt jag borde ha gjort, har jag helt enkelt inte orkat med.
Hobbyhypokondriker som jag är, så tror jag ju självklart att jag måste lida av en sjuklig trötthet och att det är något som är fel, vilket givetvis spätts på av att farbror doktorn bad mig gå och ta om ett blodprov som inte var helt bra nu i veckan. Men jag har ju en hel del kloka vänner runtomkring mig och dom säger helt sonika, utan snälla omskrivningar, att det beror på min ålder...
Att jag är gammal...och behöver sova...mer än 5-6 timmar per natt...och definitivt mer än 3 timmar per natt på helgen...och att jag inte bara kan flänga runt och vara med på allt som händer jämt...
...hm...kanske är det så...kanske kan man inte leva som om man vore 25, fastän man inte känner sig en dag äldre, kanske är det så här trött man ska vara när man är 33...
Inte vet jag, men så kan det ju inte bara få vara, så trist. Nej, nu får jag rycka upp mig och sätta lite fart igen! Här blir det inga barn gjorda, som min kära mormor brukade säga. :)
onsdag 19 augusti 2009
tisdag 18 augusti 2009
BODY COMBAT – PÅ LIV OCH DÖD ;)
När man går på ett Combat-pass är det en fördel om man har någon person man är lite arg eller lite irriterad på. Man får ur sig all frustration och blir riktigt taggad att boxas och sparkas då. Sedan, när man fått låtsas att man bankat skiten ur den där personen, så har liksom all irritation runnit bort och man kan möta personen lika glatt, positivt och trevligt igen.
Idag, liksom förra veckan, kunde jag inte komma på en enda person som jag var det minsta lilla arg eller irriterad på. Jag var faktiskt BARA glad kom jag fram till. Och det var ju i och för sig en väldigt skön insikt bara det… :)
Nu var det ju tur att det var Matilda som hade Combat-passet. Matilda som är sååå cool, så fokuserad och har kontroll på varenda rörelse. Matilda som kan se både tuff och farlig ut och ändå snäll och glad på samma gång. Jag tror nästan att jag skulle vilja vara Matilda. (Om jag inte kan få vara Carina Berg alltså…) Men hur jag än gör, så ser jag inte så cool ut när jag försöker göra en kick eller nåt… Ser faktiskt mest vinglig och förvirrad ut… Hm…
Men Matilda hjälper en att hitta känslan… ”Blocka! Höger! Kniven! ” och…”Uppercut! Hakan! Magen!” och… ”Vilket slag är det som är hårdast?! Jag hör inte! Tänk er motståndaren framför er!” osv osv…
Då händer det… Jag slår och kickar som om det gällde livet, jag håller fast ”motståndaren”, trycker honom mot golvet och slår och slår… Det är kraft i mina slag! Och jag skriker ”Kaaa!” Och…så möter jag plötsligt min egen blick i spegeln…
Det är inte lilla snälla glada Marie-blicken. Det är inte LillaMy-blicken. Det är inte ens Kjelle-blicken. Det är mördar-blicken…
Jag kan inte låta bli att le, så mycket endorfiner som frigörs att jag blir alldeles lycklig. Och jag är helt övertygad om att det är bra för mig… Vilket verktyg att kunna locka fram sån fokuserad och kontrollerad ilska, sån styrka och ett sånt skrik! Man vet aldrig när man kan behöva det. Aldrig skulle jag kunna slå mig fri från en kille med onda avsikter en mörk natt, så naiv är jag inte att jag tror det, men kanske kan jag gå in i Combat-rollen och frigöra ilska genom ett slag och ett skrik istället för att bli helt paralyserad och handlingsförlamad… Och kanske, kanske räcker det för att göra skillnad…
Och om inte annat så kan jag ju konstatera att ett Combat-pass gör mig riktigt glad och lycklig… Har inte kunnat låta bli att sjunga med i låtarna på radion här ikväll och dansa runt i min lägenhet med mungipor som pekar mot öronen! Body Combat – vilket lyckopiller! :)
När man går på ett Combat-pass är det en fördel om man har någon person man är lite arg eller lite irriterad på. Man får ur sig all frustration och blir riktigt taggad att boxas och sparkas då. Sedan, när man fått låtsas att man bankat skiten ur den där personen, så har liksom all irritation runnit bort och man kan möta personen lika glatt, positivt och trevligt igen.
Idag, liksom förra veckan, kunde jag inte komma på en enda person som jag var det minsta lilla arg eller irriterad på. Jag var faktiskt BARA glad kom jag fram till. Och det var ju i och för sig en väldigt skön insikt bara det… :)
Nu var det ju tur att det var Matilda som hade Combat-passet. Matilda som är sååå cool, så fokuserad och har kontroll på varenda rörelse. Matilda som kan se både tuff och farlig ut och ändå snäll och glad på samma gång. Jag tror nästan att jag skulle vilja vara Matilda. (Om jag inte kan få vara Carina Berg alltså…) Men hur jag än gör, så ser jag inte så cool ut när jag försöker göra en kick eller nåt… Ser faktiskt mest vinglig och förvirrad ut… Hm…
Men Matilda hjälper en att hitta känslan… ”Blocka! Höger! Kniven! ” och…”Uppercut! Hakan! Magen!” och… ”Vilket slag är det som är hårdast?! Jag hör inte! Tänk er motståndaren framför er!” osv osv…
Då händer det… Jag slår och kickar som om det gällde livet, jag håller fast ”motståndaren”, trycker honom mot golvet och slår och slår… Det är kraft i mina slag! Och jag skriker ”Kaaa!” Och…så möter jag plötsligt min egen blick i spegeln…
Det är inte lilla snälla glada Marie-blicken. Det är inte LillaMy-blicken. Det är inte ens Kjelle-blicken. Det är mördar-blicken…
Jag kan inte låta bli att le, så mycket endorfiner som frigörs att jag blir alldeles lycklig. Och jag är helt övertygad om att det är bra för mig… Vilket verktyg att kunna locka fram sån fokuserad och kontrollerad ilska, sån styrka och ett sånt skrik! Man vet aldrig när man kan behöva det. Aldrig skulle jag kunna slå mig fri från en kille med onda avsikter en mörk natt, så naiv är jag inte att jag tror det, men kanske kan jag gå in i Combat-rollen och frigöra ilska genom ett slag och ett skrik istället för att bli helt paralyserad och handlingsförlamad… Och kanske, kanske räcker det för att göra skillnad…
Och om inte annat så kan jag ju konstatera att ett Combat-pass gör mig riktigt glad och lycklig… Har inte kunnat låta bli att sjunga med i låtarna på radion här ikväll och dansa runt i min lägenhet med mungipor som pekar mot öronen! Body Combat – vilket lyckopiller! :)
fredag 14 augusti 2009
RÄTT NÖJD FAKTISKT :)
Måndag - BodyPump
Tisdag - BodyCombat
Onsdag - BodyPump
Torsdag - Långpromenad
Fredag - Spinning/Pump
...och dessutom har jag, trots min köksfobi, lagat riktig mat varje kväll! :)
Rätt mycket jag inte gjort med förstås, men jag har bestämt mig för att det är rätt nöjd jag ska va med mig själv denna vecka.
Och imorgon blir det Lidköping. Först en heldag med Ulrika och Ester och sen kräftskiva hos Guran med utsikt över Vänern! Nice! :)
Måndag - BodyPump
Tisdag - BodyCombat
Onsdag - BodyPump
Torsdag - Långpromenad
Fredag - Spinning/Pump
...och dessutom har jag, trots min köksfobi, lagat riktig mat varje kväll! :)
Rätt mycket jag inte gjort med förstås, men jag har bestämt mig för att det är rätt nöjd jag ska va med mig själv denna vecka.
Och imorgon blir det Lidköping. Först en heldag med Ulrika och Ester och sen kräftskiva hos Guran med utsikt över Vänern! Nice! :)
torsdag 13 augusti 2009
onsdag 12 augusti 2009
TÄNK ATT ETT LITET TELEFONSAMTAL...
...kan vara så svårt att ringa att det tar två veckor att samla mod för det.
...och tänk att samma lilla telefonsamtal på ett par minuter kan krossa en dröm som var så underbar.
Det är så det är när man lever i en drömvärld. En vacker dag kanske även vardagsprinsessan inser att livet inte är en saga, hur trist den insikten än må vara...
...kan vara så svårt att ringa att det tar två veckor att samla mod för det.
...och tänk att samma lilla telefonsamtal på ett par minuter kan krossa en dröm som var så underbar.
Det är så det är när man lever i en drömvärld. En vacker dag kanske även vardagsprinsessan inser att livet inte är en saga, hur trist den insikten än må vara...
SNART DAGS ATT SOVA...
...och jag ska upp tidigt imorgon. 05.30 ska jag ställa klockan på. Sen när jag gjort det ska jag kolla vad klockan är just då och sen ska jag göra det jag gör varje kväll innan jag somnar... Räkna efter hur många timmars sömn jag får just den här natten. Det har egentligen ingen större betydelse hur många timmar det blir, jag bara konstaterar det liksom... Spelar ingen roll om summan blir fyra eller tio, somnar lika snabbt och lika gott ändå. Meningslöst? Ja, kanske det... Knäppt? Ja, förmodligen...
Häromkvällen kom jag på en vän med att göra exakt samma sak. Jag log och var tvungen att fråga varför... Jag gör det varje kväll, blev svaret då, men det spelar egentligen ingen roll hur många timmar det blir, jag liksom bara konstaterar det och sen somnar jag...
Hahahaha... Det är så underbart att komma på någon med att vara knäpp på samma sätt som en själv och som dessutom är tillräckligt trygg i sig själv för att bjuda på det utan bortförklaringar.
Så ikväll vet jag att det i alla fall är en till som kommer räkna hur många timmars sömn man kan tänkas få den här natten. Inte för att det spelar någon roll, utan bara för att det är en bra sak att göra innan man somnar...
Sov gott och dröm sött!
Kram
...och jag ska upp tidigt imorgon. 05.30 ska jag ställa klockan på. Sen när jag gjort det ska jag kolla vad klockan är just då och sen ska jag göra det jag gör varje kväll innan jag somnar... Räkna efter hur många timmars sömn jag får just den här natten. Det har egentligen ingen större betydelse hur många timmar det blir, jag bara konstaterar det liksom... Spelar ingen roll om summan blir fyra eller tio, somnar lika snabbt och lika gott ändå. Meningslöst? Ja, kanske det... Knäppt? Ja, förmodligen...
Häromkvällen kom jag på en vän med att göra exakt samma sak. Jag log och var tvungen att fråga varför... Jag gör det varje kväll, blev svaret då, men det spelar egentligen ingen roll hur många timmar det blir, jag liksom bara konstaterar det och sen somnar jag...
Hahahaha... Det är så underbart att komma på någon med att vara knäpp på samma sätt som en själv och som dessutom är tillräckligt trygg i sig själv för att bjuda på det utan bortförklaringar.
Så ikväll vet jag att det i alla fall är en till som kommer räkna hur många timmars sömn man kan tänkas få den här natten. Inte för att det spelar någon roll, utan bara för att det är en bra sak att göra innan man somnar...
Sov gott och dröm sött!
Kram
måndag 3 augusti 2009
NÄSTAN ÄCKLIGT POSITIV. JAG VET...
...men det är faktiskt en sak som jag är mycket tacksam för, att jag har så lätt för att se positivt på livet och allt vad det bjuder på.
Igår kväll sörjde jag inte att semestern var slut, istället tänkte jag på hur roligt jag haft och vilken bra semester det varit, en alldeles lagom blandning av fart-o-fläkt och ta-dagen-som-den-kommer, en lagom blandning av sol att njuta av, lagom varma dagar att gå på stan, regniga dagar att stanna inne och fixa lite, riktiga åskovädersdagar att sitta på en balkong i Borgholm och förundras över det mäktiga i blixtrarna och dånen tillsammans med goda vänner... Visst hade jag inte haft det minsta problem med att vara ledig ett par veckor till, visst kunde jag tänka mig några soldagar till, men när jag satt där i soffan framför TV:n och tänkte på att jag skulle tillbaks till jobbet idag, kände jag mig förväntansfull och glad! :)
Vaknade tidigt, tidigt av klockan i morse, men faktiskt pigg, pigg! :) När jag cyklade till jobbet kände jag mig alldeles glad och det trots att jag fått dra på mig regnstället. Vilken glädje att träffa alla kollegor igen, och vilken härlig komma-hem-känsla jag fick när jag klev in i vår lilla Smörblomme-paviljong!
Semestern har sin charm med att man bara kan ta dagen som den kommer, men visst är det också en viss charm med alla rutiner "real life" bjuder på. Upp på morgonen, hälsosam mat på normala tider, lyckan över att vara ledig en helg... :)
Erkännas får väl att effektiviteten kanske inte var den högsta på jobbet idag, tar liksom lite längre tid för hjärnan att fatta att det verkligen är på arbetet man är, men så måste det få vara den första dan tycker jag... Kom hem full av energi, så efter att jag fått hjälp att sätta upp lite hyllor i sovrummet, kom jag på att jag precis hann till ett Pump-pass... Nu har jag ätit kvällsmat och tänker att JA, jag har faktiskt energi kvar att greja lite här hemma...
Real life - I like! :)
...men det är faktiskt en sak som jag är mycket tacksam för, att jag har så lätt för att se positivt på livet och allt vad det bjuder på.
Igår kväll sörjde jag inte att semestern var slut, istället tänkte jag på hur roligt jag haft och vilken bra semester det varit, en alldeles lagom blandning av fart-o-fläkt och ta-dagen-som-den-kommer, en lagom blandning av sol att njuta av, lagom varma dagar att gå på stan, regniga dagar att stanna inne och fixa lite, riktiga åskovädersdagar att sitta på en balkong i Borgholm och förundras över det mäktiga i blixtrarna och dånen tillsammans med goda vänner... Visst hade jag inte haft det minsta problem med att vara ledig ett par veckor till, visst kunde jag tänka mig några soldagar till, men när jag satt där i soffan framför TV:n och tänkte på att jag skulle tillbaks till jobbet idag, kände jag mig förväntansfull och glad! :)
Vaknade tidigt, tidigt av klockan i morse, men faktiskt pigg, pigg! :) När jag cyklade till jobbet kände jag mig alldeles glad och det trots att jag fått dra på mig regnstället. Vilken glädje att träffa alla kollegor igen, och vilken härlig komma-hem-känsla jag fick när jag klev in i vår lilla Smörblomme-paviljong!
Semestern har sin charm med att man bara kan ta dagen som den kommer, men visst är det också en viss charm med alla rutiner "real life" bjuder på. Upp på morgonen, hälsosam mat på normala tider, lyckan över att vara ledig en helg... :)
Erkännas får väl att effektiviteten kanske inte var den högsta på jobbet idag, tar liksom lite längre tid för hjärnan att fatta att det verkligen är på arbetet man är, men så måste det få vara den första dan tycker jag... Kom hem full av energi, så efter att jag fått hjälp att sätta upp lite hyllor i sovrummet, kom jag på att jag precis hann till ett Pump-pass... Nu har jag ätit kvällsmat och tänker att JA, jag har faktiskt energi kvar att greja lite här hemma...
Real life - I like! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
