STYRKAN SITTER I HÅRET.

Såg just en bild av en nyklippt vän. Kort och snyggt! Frisyren passar henne perfekt. Det är liksom hon helt enkelt! :)
För några år sedan lät hon håret växa. Jättefint det med. Men nu är det alltså kort igen. Ganska likt gamla goa Vickan, men givetvis med en modernare touch! I like!:)
Det får mig att fundera lite...
För några år sedan lät jag håret växa...och nu har Calle, som han säger, hittat den perfekta frisyren för mig med en perfekt klippt nacke... Ja, just det, ganska likt frisyren jag hade innan håret fick börja växa, men med en modernare touch... :) Jag trivs! Jag älskar min korta nacke! Jag är jag!

Jag kan inte annat än att le, lustigt sammanträffande... Kan det vara så att vi äntligen hittat oss själva igen och tagit oss igenom vår 30-årskris?! Hahaha... :)

Fast det finns förstås annat som tyder på att det inte är så... Hm...
Och det kan väl inte gärna vara en ny kris på gång redan nu? Eller jag kan väl inte ha blivit spritt språngande galen på riktigt? Äsch, jag tror bara det är håret som slutat krisa, själv ska jag ha 30-årskris ett tag till... Perfekt att skylla alla små crazy saker man gör på det! =)

Lev livet!
Kram

SNYGGINGAR PÅ BOGRENS... ;)Kolla här vilka snyggingar jag hittade bland vimmelbilderna från Bogrens, 9 maj. Ett spontant infall av Lilian som slutade på gamla kära Bogrens...

Saker som sällan händer i mitt liv är att jag åker pökarbuss med röda porrgardiner i bak och tärningar och wunderbaum i fram, ja, det har nog bara hänt en gång tidigare vad jag vet... Och då fick jag dessutom Whisky i plastmugg... Hahahaha... En färd i detta åk kan bara sluta på ett sätt...kramp i skrattmusklerna! :)

Vi åkte iväg med bugg-gänget, men väl framme i Skövde hittade vi Pagge och Guran att festa med, så vi hamnade på Pims och sen Bogrens. Vad kul vi hade! Och som vi skrattade... Det är liksom standard när man hittar på något med Lilian att man vaknar med träningsvärk i skrattmusklerna dan därpå! =)

Ett gott skratt förlänger livet! Tänk på det! :)
Kram kram

DATAKILLAR ÄR BRA ATT HA! :)

Datorer är inte min starka sida... Ibland gör de som jag vill, ibland inte... Så himla gött att få lite hjälp. Skulle få lite partybilder från 30-årsfesten från Micke och eftersom jag inte är så haj på om Winzip är ett dataprogram, en läskande sommardrink eller ett nytt klädmärke med en sockersöt klänning som jag absolut måste ha, så löste vi det genom att Micke helt enkelt fick min tillåtelse att ta över kommandot över min dator, och... Tjoff...tjoff...tjoff... så var det klart!

Grymt jobbat Micke! Smidigt och lätt! Tusen tack!

Jag bara funderar på om man lika enkelt skulle kunna låta någon ta över kommandot för en själv ibland... Hade vart himla smidigt. Då hade ju jag kunnat sitta kvar här i soffan och bara se på medan alla saker runt omkring mig ställdes på rätt plats och dammsugaren for fram och tillbaka! Hade inte vart dumt alls! :)

HAR SHOPPAT MIG LYCKLIG! =)

Inte visste jag igår morses när jag lämnade min lägenhet att jag skulle hamna i min favoritbutik i Lidköping på kvällen! Så kul med Jessica som är lika spontan som jag. Det räcker liksom att man säger att dom har halva priset på fyndavdelningen på Rörstrands i helgen, vi kanske skulle åka dit någon dag... Eller kanske nu? Då svarar Jessica i samma sekund: JAAAA! Vi åker nu! :)

Underbart att ha hittat en likasinnad vän, som liksom jag är med i shoppingsekten! Oj, vad vi vrålhandlade! Det är någonting konstigt med den butiken. Den är fylld av saker man inte visste att man behövde och ju mer man köper, desto mer vill man ha!!!!! (Har redan fått ringa till Ulrika och be henne komplettera min shopping lite med några måste-ha-saker som jag glömde köpa igår....)

Ett annat favoritshoppingställe som Jessica och jag har är Lager 157. Vi var där häromveckan och hittade en underbar T-shirt med ett citat av Bob Hansson:

"Lycka är nog att äga skitmånga grejer"

Gissa om vi kände oss lite träffade... Hihihi... Var ju givetvis tvungna att köpa oss varsin!

MAN ÄR INTE 25...

...fast man gärna vill tro det! Det märker man på tröttheten efter en helg med för lite sömn... Man blir inte trött, man blir helt slut! Men kul har jag haft.

Serverade halva natten på Åhaga i fredags och i lördags åkte jag till Örebro (med mellanlandning i Skövde) för att fira de två 30-åringarna Chris och Törna! :)
En riktigt trevlig fest. Välplanerat och bara glada människor! Det får en verkligen på topp! Inga bekymmer här inte! Tack för en toppenfest! =)

Jag vågade dra mitt singstar-utövande ett steg längre och ställa upp inför alla gäster på en duell med låten Poison...och vann! Ja, bara just den duellen då alltså... Detta berodde ju förstås inte direkt på att JAG sjöng så bra...men ändå, jag är stolt över min insats och mitt mod! :)

Jag duellerade mot Sixten. Fast egentligen heter han något annat. Han bara drev lite med mig och vägrade säga sitt riktiga namn när jag nu gått på att han hette Sixten. Jag drev lite tillbaks med honom då han undrade hur jag hade kunnat flytta till Skövde...
"Jag är i samma bransch som Törna", sa jag. "Jag är teknisk officer och arbetade ett tag på Sandfältet på P4." Sixten gick på det direkt och undrade om det inte var svårt att få de värnpliktiga att göra som man sa. Jag sa att det bara gällde att ha lite pondus och vara bestämd. Törna råkade väldigt lägligt gå förbi, så jag viskade en snabb förklaring i hans öra och tog med honom till Sixten och sa: "Törna, Sixten här tror inte att jag har pondus nog att få värarna att lyda order..." Genast ställde Törna upp på min lilla lek och sa: "Du får väl ge mig några order då så han får se!" Oj, vad kul. Jag tog i för kung och fosterland när jag skrek "Giv akt!" "Höger om, marsch!" osv... Sen frågade jag Sixten va han sa nu då... "Det hade du inte behövt visa för mig. Det fattar jag väl att du är bra på att ge order om du har det yrket!" Hahahahahaha.... =)

Det är en så himla rolig lek tycker jag, att skoja lite...

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova ikapp mig!
Kram

RIK ÄR DEN SOM HAR MÅNGA VÄNNER! :)

Idag kom jag hem, lite hängig och med en febertopp på gång...
...och så hittar jag ett paket innanför dörren! :)

Vilken överraskning! Vad glad jag blir! Jag sliter upp det och hittar en tavla, ett inramat serieklipp av mumin, med en retsam LillaMy i huvudrollen... Hihi...
Och med en hälsning: "Hej! Ett litet paket kanske kan pigga upp lilla fröken! :) Kram Linda"

En vän som känner mig väl...
Jag är så glad att jag har henne. Vänner är viktiga i mitt liv. Att kunna dela sina glada o roliga stunder, sina svackor och jobbiga dagar med en vän, det ger kraft, glädje och lycka!

För bara ett par månader sedan satt jag vid en nyopererad Lindas sjukbädd. Då var hon vitare än lakanen, orkade knappt prata eller ens öppna ögonen. När jag gick därifrån den där första dagen på Sahlgrenska så var jag inte säker på att få se dig igen... Det var ett par oroliga dagar och det fick mig att inse hur stark vänskap är. Om något hänt dig skulle en liten bit av mitt hjärta för alltid försvunnit...
Men du kämpade på och för varje dag jag hälsade på, så fick du lite mer färg och höll ögonlocken lite högre och den dagen jag såg dig flirta med din charmige sjukgymnast då visste jag säkert att min gamla Linda var tillbaks! Nästan så jag saknar våra kvällar, som vi hade där på sjukhuset... Det vi inte har pratat om är inte värt att prata om... :)

Lite ödmjukare inför livet blir man efter en sån upplevelse och ännu mer viktigt blir det att leva i nuet! Att välja lyckan o glädjen i varje stund! Livet är för kort för att suras, städas, diskas, deppas bort! Ha kul! Njut av vardagen! Och glöm inte bort att ge glädje till andra! Berätta för dina vänner hur betydelsefulla de är!

Därför vill jag bara säga till alla mina vänner, ni som funnits där i många år, och er jag nyss lärt känna:
Ni är viktiga för mig! Jag är så glad att jag har er! Jag tycker så mycket om er! Ni är fantastiska! =)

Kramar i massor till er alla!

OBETALBART! :)

Var hemma hos mamma och pappa en sväng och satt i tv-soffan, när pappa byter kanal och berättar att han ska vara med i tv4:s lokala nyheter. ?!?!?!?
Jo, han har varit på hudmottagningen och kollat sina prickar på melignt melanom-dagen. (Hur kan jag, hobbyhypokondrikern, ha missat denna dag?) och en tjej från tv4 kom in med en kamera och frågade om det var ok att hon filma lite och av någon anledning tyckte min pappa det...

Redan i inledningen fick han syn på sig själv - i bar överkropp!!!
Han började skruva på sig lite i fåtöljen... "Hm, det här är ju mer nervöst än att operera bort den... och jag pratade ju också..."
Åh nej, han pratade också, hjälp, nu blir jag nervös med... Hemma i tv-soffan i Fristad är min pappa alltid min pappa och jag alltid hans dotter, det här var verkligen nervöst!
Men han klarade sig med bravur. Lugn o saklig o korrekt i allt han sa. Och då var ju alla kläderna på med... Jag är imponerad!

Sen får man se när läkaren tar fram sitt lilla verktyg o karvar i honom. "Åh, vad äckligt! Är det så dom gör...." utbrister både jag o mamma på samma gång och börjar fnittra hysteriskt. När vi ser pappas reaktion kan vi inte sluta skratta och ligger dubbelvikta. Han vrider sig i stolen och det gör ont i hela honom. Han hade inte en aning om att det var det dom hade gjort, då hade han skrikit högt! Jisses, han har nog fått läkarskräck på kuppen!:)

Min pappa, 15 minutes of fame, helt obetalbart! :)

Och helt obetalbart bra är det att ha två så underbara föräldrar att komma hem till!

Nyklippt o nöjd! =)

Det är en underbar känsla! Det tog mig ett år och tre frisörer innan jag hittade honom, "min" frisör. (Nicke, jag vet att du tycker det är fel att jag alltid säger min om saker o personer fast jag inte äger dem, men det är en sån härlig tanke bara...)

Ett besök hos Calle är alltid lika upplyftande. Han är inte bara en duktig frisör utan också en fantastiskt kul person. Det visste jag så fort han sa: Ironi - that's my middle name! :) Underbart är det också att se honom efter klippningen. Han är så stolt och nöjd och tycker han är så bra, ser precis ut som en femåring som visar upp sin teckning. Härligt! I like! :)

Och idag kom vi på ytterligare en sak vi båda är svaga för... söta rödblonda killar! ;*

Kliande ögon och en kropp som gelé...

...det måste vara någon sorts pollenchock som har mig i sitt grepp. Massa måsten, men det känns som jag vart i koma och rört mig i ultrarapid hela dagen, så kvällen har jag helt enkelt tillbringat i soffan med ett par timmars pratande i telefon - en av mina favorithobbies! =)
Det lär ju gå över om ett par dagar... Känner mig hopplöst slö jämfört med dig Sofie, efter att ha läst din blogg. Kan det vara Fitline som är skillnaden?!

Man märker ju att superpedagogen stannar kvar hemma i sängen sådana här dagar... Det tar inte många minuter på jobbet innan det känns som om blodsockret befinner sig nere vid fotknölarna och kortisolhalten närmar sig öronen...
Jag behöver väl inte berätta hur fantastiskt (not!) mitt tålamod var på eftermiddagen?! Det räcker nog att jag säger att jag är glad att jag inte har en söt och omtänksam sambo väntandes på mig här hemma, för då hade jag nog varit tvungen att tycka ganska synd om honom idag. Hade han gett mig en gullig kram när jag kom hem, är jag ganska säker på att jag hade slått undan armarna och skrikit: "Rör mig inte! Kom inte i närheten av mig! Om du kommer närmare än en meter så skriker jag!!!!!" Och blotta tanken på att någon här hemma skulle säga: "Marie" hade ju lätt kunnat resultera i en rak höger...
Fast det är klart...nu har jag fått stänga av en stund och bara ta det lugnt, så nu är jag faktiskt riktigt glad och snäll och söt igen! ;)

Och just det... Jag var ju på Arena igår kväll och hejade fram Elfsborg till seger! 2-0 mot IFK, bara det borde ju gjort att jag skuttade runt idag! :)