NU VET JAG VARFÖR ALLA SURFKILLAR HAR SÅ SNYGGA MUSKLER...
...för efter en halvdags surfskola kan jag bara konstatera - En timme på Onyx är inget mot en timmes surfing. Det är värre an ettspinningpass att ens ta sig ut till vågorna!
Första dagen i Agnes Water ägnade vi alltså till surfskola. Paddle-paddle-paddle-and stand up! And I did! Jag är så stolt, aven om det bara var några gånger och korta stunder... Men med tanke på att jag håller för näsan när jag hoppar i från en båt eller klippa på västkusten, eller tom när jag hoppar i från en brygga i en liten insjö, och är rädd för vatten. (jag är ju uppväxt vid Sveriges mest långgrunda sjö...) så måste jag ändå tycka att det är en bedrift att ha surfat. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag åkte ner under vågorna...
I Agnes water bodde vi på ett underbart litet hostel, Southern cross.Mysigt, soft o lugnt... Vi hade ett par riktigt sköna dagar här, med bad, surfing, softa vid poolen...
I morses tog vi Greyhoundbussen och fortsatte vår resa söderut. Det är något konstigt med dom där bussarna, för jag blir alltid så trött när jag åker dom, omojligt att hålla sig vaken. Trots att jag såg två olika sorters kängurur längs vägen redan de fem första minutrarna så somnade jag... Kan ju ha berott på att vi åkte vid sex. I alla fall lyckades jag hålla mig vaken ett par timmar innan vi var framme och det är kul att se landet från buss. De små samhällena, naturen, fruktodlingar m.m.
Vid lunchtid kom vi fram till Rainbow Beach, underbart vackert, 30 grader och sol (precis som vi haft de senaste fyra-fem dagarna) Här stannar vi bara en natt för att imorgon åka vidare till Byron Bay där vi tänkte stanna lite fler dagar.
Kramar till er alla där hemma! Tänker på er!