VÅGA KNACKA PÅ!

Hela tiden träffar man nya personer. Man släpper in dem i sitt liv. En del kommer in för att stanna för alltid, en del är bara där på tillfälligt besök. Oavsett vilket, så har de alla något att lära en. Det gäller bara att vara öppen och våga se vad det är dom tillför en.

När jag släpper någon vidare, ut ur mitt liv, vidare i världen, känner jag alltid ett litet vemod och en tomhet. Det finns så mycket som påminner om den personen, så många små saker som händer en som man vet att just han/hon skulle förstått eller tyckt var roligt, man skulle vilja säga det nästa gång man ses, men så inser man att den personen inte finns där längre. Det var bara en gäst i ens liv. Ibland är det till och med de där gästerna som bara stannade en kort stund som gjorde störst intryck. Man saknar dem fast man knappt vet om man har någon rätt till det, man kände dem ju knappt. På samma gång som det kan kännas lite sorgligt, så känner jag ändå en enorm glädje över alla personer och personligheter jag fått tillfälle att bjuda in i mitt liv och själv vara gäst hos.

Kanske kommer våra vägar att mötas igen någongång i framtiden, kanske inte... Oavsett vilket så väljer jag att känna tacksamhet för alla de olika personer jag fått sänt på min väg genom livet. För all den glädje de gett mig och för allt det dom lärt mig.
Kraaam på er alla jag känt, känner eller kommer att lära känna! :)