HETT HETT HETT...
...här i Byron Bay. Håller på att smälta bort!
Efter en dag i Rainbow Beach har vi nu tillbringat resten av veckan i Byron Bay. Lind minns det som ett gammalt hippieställe, och visst finns folkabussarna och en hel del härliga personligheter kvar, men annars har Byron Bay vuxit och blivit stort. Inte riktigt samma Hippiekänsla..
Vi har mest solat och badat och svettats i massor... Hyrde surfingbräda en dag, men det gick inget vidare. Nu vet jag. Size DOES matter! I alla fall på bräda och vågor... Jag gav upp! Hihihi...
Igår åkte vi på en snorklingstur till en ö som ligger härutanför. Vi blev lovade att få snorkla med skäldpaddor och visst dök det upp en! Men det jag minns mest av hela turen är vågorna.... Oj vad sjösjuk jag blev... Hade liksom inte tänkt mig att båtturen ditut skulle vara så guppig, blev till och med sjösjuk av att snorkla runt i de höga vågorna. Och sen var vi snorklare tvungna att sitta i båten och invänta dykarna... Allt jag kunde fokusera på var en fast punkt mot land och att inte spy... Hur kan en hypokndriker om jag, som har hela medicinförrådet med glömma att ta ett sjösjukepiller! Linda mådde ännu värre, stackarn... Men vi hade liksom inte sett det så blåsigt o vågigt framför oss...
För övrigt kan tilläggas att i Byron Bay kan man svalka sig med världens godaste Iced Coffee, gjort på sojamjölk, Mums!
Kram kram
måndag 18 januari 2010
onsdag 13 januari 2010
NU VET JAG VARFÖR ALLA SURFKILLAR HAR SÅ SNYGGA MUSKLER...
...för efter en halvdags surfskola kan jag bara konstatera - En timme på Onyx är inget mot en timmes surfing. Det är värre an ettspinningpass att ens ta sig ut till vågorna!
Första dagen i Agnes Water ägnade vi alltså till surfskola. Paddle-paddle-paddle-and stand up! And I did! Jag är så stolt, aven om det bara var några gånger och korta stunder... Men med tanke på att jag håller för näsan när jag hoppar i från en båt eller klippa på västkusten, eller tom när jag hoppar i från en brygga i en liten insjö, och är rädd för vatten. (jag är ju uppväxt vid Sveriges mest långgrunda sjö...) så måste jag ändå tycka att det är en bedrift att ha surfat. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag åkte ner under vågorna...
I Agnes water bodde vi på ett underbart litet hostel, Southern cross.Mysigt, soft o lugnt... Vi hade ett par riktigt sköna dagar här, med bad, surfing, softa vid poolen...
I morses tog vi Greyhoundbussen och fortsatte vår resa söderut. Det är något konstigt med dom där bussarna, för jag blir alltid så trött när jag åker dom, omojligt att hålla sig vaken. Trots att jag såg två olika sorters kängurur längs vägen redan de fem första minutrarna så somnade jag... Kan ju ha berott på att vi åkte vid sex. I alla fall lyckades jag hålla mig vaken ett par timmar innan vi var framme och det är kul att se landet från buss. De små samhällena, naturen, fruktodlingar m.m.
Vid lunchtid kom vi fram till Rainbow Beach, underbart vackert, 30 grader och sol (precis som vi haft de senaste fyra-fem dagarna) Här stannar vi bara en natt för att imorgon åka vidare till Byron Bay där vi tänkte stanna lite fler dagar.
Kramar till er alla där hemma! Tänker på er!
...för efter en halvdags surfskola kan jag bara konstatera - En timme på Onyx är inget mot en timmes surfing. Det är värre an ettspinningpass att ens ta sig ut till vågorna!
Första dagen i Agnes Water ägnade vi alltså till surfskola. Paddle-paddle-paddle-and stand up! And I did! Jag är så stolt, aven om det bara var några gånger och korta stunder... Men med tanke på att jag håller för näsan när jag hoppar i från en båt eller klippa på västkusten, eller tom när jag hoppar i från en brygga i en liten insjö, och är rädd för vatten. (jag är ju uppväxt vid Sveriges mest långgrunda sjö...) så måste jag ändå tycka att det är en bedrift att ha surfat. Jag kan inte ens räkna alla de gånger jag åkte ner under vågorna...
I Agnes water bodde vi på ett underbart litet hostel, Southern cross.Mysigt, soft o lugnt... Vi hade ett par riktigt sköna dagar här, med bad, surfing, softa vid poolen...
I morses tog vi Greyhoundbussen och fortsatte vår resa söderut. Det är något konstigt med dom där bussarna, för jag blir alltid så trött när jag åker dom, omojligt att hålla sig vaken. Trots att jag såg två olika sorters kängurur längs vägen redan de fem första minutrarna så somnade jag... Kan ju ha berott på att vi åkte vid sex. I alla fall lyckades jag hålla mig vaken ett par timmar innan vi var framme och det är kul att se landet från buss. De små samhällena, naturen, fruktodlingar m.m.
Vid lunchtid kom vi fram till Rainbow Beach, underbart vackert, 30 grader och sol (precis som vi haft de senaste fyra-fem dagarna) Här stannar vi bara en natt för att imorgon åka vidare till Byron Bay där vi tänkte stanna lite fler dagar.
Kramar till er alla där hemma! Tänker på er!
lördag 9 januari 2010
WET SEASON REALLY MEANS WET SEASON...
Alla ni som trodde jag lag och glassade i varmen pa batdacket... I did not! Varmen ar densamma, men har uppe i norr regnar det... Som tur ar inte hela tiden, men vi kommer nog att skratta mycket at var segeltur och hur blota vi var. Men vi hade en helt underbar segling tillbaks idag och snorklingen var helt otrolig! Som att simma runt i ett akvarium med fargglada fiskar overallt! Fiiiiint!
Vi sag bade delfiner och en jatteskoldpadda fran baten, men tyvarr inte under snorklingen...
Ikvall ska vi aka nattbuss vidare soderut till 1770, dar vi kanske ska prova pa ytterligare lite surfing. (For att lugna mammas nerver kan jag bara tillagga att jag tar surflektioner pa babyniva, bar ut bradan i vattnet och aker med pa mage in och forsoker att stalla mig upp, men det ar inte latt... Knappast inte nagon risk att varken vagorna eller hajarna tar mig! :))
Manga kramar!
Alla ni som trodde jag lag och glassade i varmen pa batdacket... I did not! Varmen ar densamma, men har uppe i norr regnar det... Som tur ar inte hela tiden, men vi kommer nog att skratta mycket at var segeltur och hur blota vi var. Men vi hade en helt underbar segling tillbaks idag och snorklingen var helt otrolig! Som att simma runt i ett akvarium med fargglada fiskar overallt! Fiiiiint!
Vi sag bade delfiner och en jatteskoldpadda fran baten, men tyvarr inte under snorklingen...
Ikvall ska vi aka nattbuss vidare soderut till 1770, dar vi kanske ska prova pa ytterligare lite surfing. (For att lugna mammas nerver kan jag bara tillagga att jag tar surflektioner pa babyniva, bar ut bradan i vattnet och aker med pa mage in och forsoker att stalla mig upp, men det ar inte latt... Knappast inte nagon risk att varken vagorna eller hajarna tar mig! :))
Manga kramar!
måndag 4 januari 2010
HÄLSNINGAR FRÅN AUSTRALIEN! :)
Vill bara säga hej till er alla där hemma här från andra sidan jorden. Ganska svårt att förstå faktiskt att man kan lämna ett vintervitt iskallt Sverige och ett och ett halvt dygn senare kliva ut i ett somrigt Australien. Vilket avstånd! Vilken temperaturskillnad!
(nu forsvann det svenska tangentbordet igen och jag vet inte hur man fixar det sa det far bli utan prickar....)
Vi har haft nagra fantastiska dagar i sydney och har kommit in i semesterlunken. Det har ar livet! Bara njuta av alla upplevelser och att inte stressa.
I forrgar var vi och halsade pa hos Lindas kusin som bor i Avalon utanfor Sydney. Hennes man tog oss med pa en liten surflektion. Riktigt kul, men mindre lyckat resultat... =) Han ringde sin kompis Brian som genast stallde upp och lanade ut allt vad brador och vatdrakter han hade... Forvanansvart men fantastiskt att se hur gastvanliga australiensarna ar...
Igar var vi pa Bondi Beach pa fm och sedan akte vi farjan till Manly... Otroligt god shopping har, sa jag vet inte om man ska vara glad eller ledsen att man ar backpacker och inte kan kopa pa sig mer att lagga i ryggsacken just nu.
Idag har vu varit i fantastiska Blue Mountain. Otroliga hojder och fantastiska vyer, Vilken fascinerande natur! Och VI HAR SETT KANGURUR!!! och ormar och odlor och kakaduor i traden... Vackert!
Kramar till er ala!
Vill bara säga hej till er alla där hemma här från andra sidan jorden. Ganska svårt att förstå faktiskt att man kan lämna ett vintervitt iskallt Sverige och ett och ett halvt dygn senare kliva ut i ett somrigt Australien. Vilket avstånd! Vilken temperaturskillnad!
(nu forsvann det svenska tangentbordet igen och jag vet inte hur man fixar det sa det far bli utan prickar....)
Vi har haft nagra fantastiska dagar i sydney och har kommit in i semesterlunken. Det har ar livet! Bara njuta av alla upplevelser och att inte stressa.
I forrgar var vi och halsade pa hos Lindas kusin som bor i Avalon utanfor Sydney. Hennes man tog oss med pa en liten surflektion. Riktigt kul, men mindre lyckat resultat... =) Han ringde sin kompis Brian som genast stallde upp och lanade ut allt vad brador och vatdrakter han hade... Forvanansvart men fantastiskt att se hur gastvanliga australiensarna ar...
Igar var vi pa Bondi Beach pa fm och sedan akte vi farjan till Manly... Otroligt god shopping har, sa jag vet inte om man ska vara glad eller ledsen att man ar backpacker och inte kan kopa pa sig mer att lagga i ryggsacken just nu.
Idag har vu varit i fantastiska Blue Mountain. Otroliga hojder och fantastiska vyer, Vilken fascinerande natur! Och VI HAR SETT KANGURUR!!! och ormar och odlor och kakaduor i traden... Vackert!
Kramar till er ala!
onsdag 2 december 2009
MUSIK SKAPAR KÄNSLOR :)
För tre år sen, lagom till första advent, kom jag och Linda hem från en underbar Mexico-resa. Solbrända, lyckliga, harmoniska, lugna och glada. :)
På tågresan hem var vi med på en av SJs avgångar med diverse överraskningar och underhållning ombord. Bland annat stod Emilia de Poret i restaurangvagnen och delade ut sin signerade cd. Satte den i stereon när jag kom hem. Mina vänner tycker det är smörig B-musik, men jag kan inte låta bli att sätta på skivan såhär i decemberstressen och tröttheten. Jag älskar skivan. Jag får tillbaka samma känsla som jag hade den där gången för tre år sen... Just nu lyssnar jag på den samtidigt som jag dricker lite glögg (chili choklad) och fastän jag har massor att göra så känner jag bara en inre ro, lugn, harmoni och stor lycka... =)
För tre år sen, lagom till första advent, kom jag och Linda hem från en underbar Mexico-resa. Solbrända, lyckliga, harmoniska, lugna och glada. :)
På tågresan hem var vi med på en av SJs avgångar med diverse överraskningar och underhållning ombord. Bland annat stod Emilia de Poret i restaurangvagnen och delade ut sin signerade cd. Satte den i stereon när jag kom hem. Mina vänner tycker det är smörig B-musik, men jag kan inte låta bli att sätta på skivan såhär i decemberstressen och tröttheten. Jag älskar skivan. Jag får tillbaka samma känsla som jag hade den där gången för tre år sen... Just nu lyssnar jag på den samtidigt som jag dricker lite glögg (chili choklad) och fastän jag har massor att göra så känner jag bara en inre ro, lugn, harmoni och stor lycka... =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)