LOVE IS IN THE AIR! =)
Det som göms i snö kommer upp i tö... Nu kan jag trampa på K-brunnarna igen! =)

MOTOBOY = KÄRLEK :)
Jag är fortfarande helt tagen av Moto Boys konsert igår på Foajébaren, Stadsteatern i Göteborg. Att någon kan beröra så med sin röst, sin musik, sin person...
När jag står där längst fram känns allt så nära, så intimt, så naket och ärligt. Det går inte att vara oberörd. Det är så vackert. De ljusa tonerna som rinner ut ur den läppstiftsröda munnen, de vackra orden, blänket i den röda gitarren, ögonen som sluts av njutning, varje liten muskel som spänns för att förmedla känslan... Och vilken känsla det är frågan om går inte att ta miste på. Den finns i hela lokalen. Den känns i luften. Den syns i varje åskådares ögon. Det är kärlek! :)

SALEM AL FAKIR =)
Visst blir man glad av Salems låtar och hans underbara leende?! Lägg där till en symfoniorkester, en fantastisk akustik och en fullsatt konserthall och du får en fantastiskt pirrande lyckoruskänsla i magen. Så sagolikt magiskt, så maffigt, så mäktigt! :)
Salem är så liten där han sitter vid flygeln, så näpen, nästan som en liten docka som man bara vill lyfta upp, titta lite närmre på, pussa lite på och sen ställa tillbaks igen. Sin litenhet till trots tar han en självklar och stor plats på scenen med sin energi, spontanitet och härliga personlighet!
Att sammanföra två orkestrar på detta sätt blir en fantastisk kombination. Örongodis som känns ända i magen!
En underbar fredag i Göteborgs konserthus. Fredagsmys när det är som bäst! :)

JO, JAG HAR FAKTISKT KOMMIT HEM! :)
Även om väntan på Pekings flygplats kändes som en evighet, så satt vi faktiskt inte fast där i två månader... =)
Det var bara det att hemma väntade inte bara en rejäl jetleg utan också fler måsten än jag någonsin kunnat ana där på andra sidan jorden.
Och som om det inte var nog med de måsten som redan fanns så dök det ju hela tiden upp nya. Inte varje år man måste krypa ut på balkongen och skotta bort över en meter snö... Lite skillnad från 40 grader i Byron Bay... hihi... =)
Så till alla er som var rädda att jag missade värsta bästa vintern när jag var borta, kan jag bara glädjande meddela att snön jag fick när jag kom hem räckte gott och väl för mig! Och kylan likaså! Sverige i vinterskrud, vackert som en saga men mycket kallt!

Genom min vanliga strategi - tänk en dag i taget - har jag nu betat av väldigt många av de där måstena och en hel del kul grejer med för den delen, så nu har jag äntligen kommit ikapp mig i min vardag. Det betyder att nu, kära vänner, är jag inte bara tillbaks i Sverige, utan även här på min blogg! :)
Kramar till alla som hållt ut o väntat och fortfarande är med mig här på sidan! =)

FEM SAKER SOM ÄR BRA MED ATT KOMMA HEM...
...min säng
...min dusch
...min garderob med rena kläder
...mina egna matvanor och vardagsrutiner
...och så alla ni goa människor jag känner och längtar efter! Nära och kära, familj och vänner, ska bli kul att träffa er snart igen! =)

BOENDE...
...kan vara väldigt olika. Det är en del av tjusningen med backpackerslivet, man vet aldrig var man hamnar. Hur ser det där stället egentligen ut som man bokade över nätet eller oftast helt enkelt bara traskade in på.
Oftast är det ett rätt enkelt ställe med hyfsad standard men ibland kan det vara...
...en liten soft oas som väntar när man hoppar på en transferbuss i 1770.
...ett udda Oslo hotell, a la Faulty Towers, i Melbourne, med riktiga original i personalen, inte en rak vägg eller ett rakt golv och med heltäckningsmatta med lila-cerise-turkost medaljongmönster. Ett riktigt spökfilmshotell....
...ett billigt rum mitt ute i ingenstans. Pub, mack o polisstation fanns i alla fall...
...ett tiobäddsrum, med snörvlande och snarkande personer och tonårstjejer som helt och hållet ockuperat duschen med alla sina schampoflaskor, fanns ingen plats kvara att stå och duscha på....
...eller ett partytält med privat soldäck på ett tak mitt i centrala Melbourne.
Variation är spännande!

EN MÅNAD GÅR SNABBT...
...imorgon kväll går flygplanet hem... snyft...
Näst sista dagen här i Sydney har vi spenderat på Zoo. Tanken var att vi skulle hälsa på Brian (som vi träffade när vi surfade i Avalon) som jobbar på Zoo. Han skulle tagit oss bakom kulisserna så vi fick chans att klappa en schimpans eller mata en koala eller något, men tyvärr... Han hade trillat och fått armen ur led och fick vistas på sjukhus istället, synd... Hoppas att hankryar på sig!
På väg hem till hostelet såg vi plötsligt ett par bekanta ansikten, våra maskotar, de tjeckiska grabbarna! Blir glad bara man ser dem... Så ikväll ska vi möta upp dem på restaurang i Kings Cross. Undrar om de har något kvar av den tjeckiska drycken? God om ni frågar mig, men Guran hävdar att det var något fel på den, så dåligt har han inte mått sen 2005... =)
Sista kvällen i Sydney...