Jag är fortfarande helt tagen av Moto Boys konsert igår på Foajébaren, Stadsteatern i Göteborg. Att någon kan beröra så med sin röst, sin musik, sin person...
När jag står där längst fram känns allt så nära, så intimt, så naket och ärligt. Det går inte att vara oberörd. Det är så vackert. De ljusa tonerna som rinner ut ur den läppstiftsröda munnen, de vackra orden, blänket i den röda gitarren, ögonen som sluts av njutning, varje liten muskel som spänns för att förmedla känslan... Och vilken känsla det är frågan om går inte att ta miste på. Den finns i hela lokalen. Den känns i luften. Den syns i varje åskådares ögon. Det är kärlek! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar